Detta är ett experiment (benämnt "B") med 2C-T-2 och 2C-B, och utfördes i en tidpunkt då innehav och bruk av substanserna forftarande var lagligt i Sverige. Det är ett uppföljningsexperiment till ett tidigare (benämt "A") som också involverade kombinationen 2C-T-2 med 2C-B, fast i annan dosering.

Jag började med att ta 4 mg 2C-T-2 var 5:e minut, över en tidsrymd av 25 minuter, allt som allt 24 mg. Bestämde mig för att sätta på lite passande musik för den inledande delen av trippen, valet föll på albumet Tago Mago av dom tyska krautrockarna Can.

Ungefär en timme efter den första dosen känner jag av effekten av 2C-T-2 manifesteras mer tydligt, inklusive en något upprörd mage. Dom obehagliga fysiska effekterna minskat efter 15 minuter, så jag tog 10 mg 2C-B som planerat.

Jag hade varit smått deprimerad en tid, men hade tagit itu med några av dom underliggande orsakerna, och kände att jag var på rätt väg, men jag var inte helt och hållet av med konflikter och besvär. Plötsligt upplever jag en massiv förlösning känslomässigt, jag kände mig inte längre förgiftad av den skam jag hade känt, och återstoden av skuldkänslorna jag bar på mina axlar kändes inte som särskilt betungande. Faktum är att det mesta föll av. Jag klandrar inte längre mig själv för att jag är den jag är, trots att jag ibland gör saker som inte är så bra, men att det är misstag, och misstag kan man rätta till. Med denna nya insikt kände jag att jag hittat ny kraft att ta mig an världen med.

Jag brydde mig inte längre om att hålla reda på hur mycket tid som hade gått, men en bit in i trippen upplevde jag några lite mer klassiska psykedeliska effekter, bland annat intressanta mönster när jag tittade upp i taket. 2C-B bidrog nog en del till att sätta en viss karaktär på dom färger jag såg. Annat som t.ex. den djupa självacceptansen kändes i sammankoppling med att vara del i det stora kosmiska spelet och känslan att allt skulle ordna sig förr eller senare. Jag njöt av beröring, och hade den där speciella mysiga, varma känslan inombord, centrerad i min bröstkorg och igenom den, strålande in och ut igenom alltet.

Tänker lite på DAMP (ADD, ADHD) och på hur en del av symtomen är en del av just in personlighet, och att jag inte skulle vilja 'botas' med vad som råkar finnas tillgängligt. Jag föredrar att se ett samhälle anpassat till olika typer av personligheter än ett där man måste anpassa människorna till det ökande absurda tillståndet i västvärlden.

Som en jämförande sammanfattning kan sägas att medans experiment B ledde till en tripp som påminde mig om MDMA, och nästan av samma magnitud så var experiment A mer utav en mer 'klassisk' psykedelisk karaktär, med utomkroppsliga sensationer, intensiv synestesi och upplevda sinnesintryck var nästan överväldigande med tecknad film-liknande makro- och mikroskopi. Intressant att denna lilla förändring i dosering gav så olika upplevelser.

[Denna text får kopieras, publiceras och distribueras fritt]